Såvitt jag vet så har ärendet hos Patientnämnden fortfarande inte besvarats angående att upphäva sekretess. Sekretess bör ändå ses som upphävd, men jag kommer ändå fortsätta kräva svar att det är status i ärendet för den som önskar titta i ärendet. Möjligtvis har någon återkoppling kommit in på 1177 där jag inte har kollat, och där det oftast blir problem när man loggar in.
Vad gäller rättegångs handlingar från förvaltningsrätten så kan alla som önskar och har ett intresse begära fullmakt från mig för att få ut dessa från förvaltningsrätten i Uppsala. Jag har ändrat mig något angående att upphäva sekretess generellt, eftersom det förekommer så massiv och repeterande desinformation från rättspsyk i deras inlagor till rätten, oftast utan att jag orkat lämna in egna inlagor med invändningar och bevis. I den situationen man är deras fånge, vad gäller både plats och tillstånd, så är också inlägg från mig när man tror att läkaren ska tillåta utslussning till öppenvård, eller snart skrivas ut, mycket begränsad eftersom man inte vill störa den processen. Dessa blockeringar man får inom sig själv gynnar alltså att man kommer ut. I andra fall, skulle det kunna vara en diagnos i sig, men i den situationen är det ett faktiskt hot att inte bli inbunden i sig själv till den del det kommer till att säga sin ärliga mening om vad de gjort med en. Det innebär en internalisering av sina egna känslor, väl känt inom psykologin, så väl som tydlig ptsd efter den långa utsattheten.
Detta är saker jag förstått eller tagit reda på själv eftersom vården i Stockholm hittills inte stött mig att få varken terpautisk hjälp eller medicin mot ptsd. Däremot har 2 kontakter med psykolog avbrutits efter första samtalet och en annan efter ett par samtal, dels p.g.a. fullständigt oförståeligt påstående om att jag redan fått hjälp för sömn (när jag sökt för ptsd) och dels för regel hinder. Den som jag besökte vid ett par tillfällen, tyckte inte KBT passade mig och de erbjöd bara KBT. Förståelsen för detta är ju ingen egentlig bedömningsfråga, utan välkänd psykologi när sådan behandling hänt. Jag är också mycket rädd för att närma mig en psykiatrisk mottagning igen, utan skulle hellre vilja hålla förhör med dom, helst på distans. Men läkare och psykologer är kontinuerligt i alla fall öppna med att de inte kan ”kritisera kollegor”. Jag har i.o.f.s. heller aldrig begärt "kritik", utan man får förstå det som att dom är ärliga med att de därmed aldrig kommer kunna förbättra något inom vården, eftersom identifiering och "kritik" är en del av förbättringsarbete. Något patienten också borde informeras (bli medveten om på ett djupare plan) om för att inte må sämre (eller gå under). Samtidigt har läkare i regionen under långa perioder försvårat nattsömn genom att inte skriva ut rätt medicinering eller dos.
Jag kommer i möjligaste mån därför fortsätta lägga ut handlingar där kommentarer med verkliga fakta som påpekar de uppenbara felen i journaler och aktbilagor från rätten. Jag kommer också lägga ut RPU, d.v.s. den rättspsykiatriska undersökningen. Allt som det är i original, men med vissa kommentarer eller allmänna förklaringar av vad dokumentet egentligen är. Vad gäller RPU, som alltså är grunden för hela domen, och 10 års frihetsberövande. Så tror jag faktiskt inte det skulle vara ett godkänt svar på en gymnasiekurs i psykologi.
Den svarar inte på någonting och innehåller ingen information som kan utgöra förståelse för någons psykologi, eller fungerande över tid. Den information som finns innehåller ej heller någon källkritik. I någon mycket lite del kan den möjligtvis berätta att det är frustrerande att bli inlåst och tvingad till psykisk misshandel.
Därmed liknar verksamheten, utifrån vad som kan utläsas i mitt fall, inte någon rättsligt begriplig verksamhet utifrån vår öppna del av samhället. Det är känt att sådant förekom i Sovjetblocket däremot och borde inte tillhöra vår tid eller en demokratisk rättsstat. Det är på alla sätt lag i Sverige att det inte är tillåtet. Det kräver dock en granskning där någon med kunskap lärd utifrån en sådan begreppsvärld som delvis finns redan i tidig skolgång, och framförallt på eftergymnasial utbildning. Speciellt inom alla utredande verksamheter.
Vill bara åter understryka att alla som önskar begära rättegångshandlingar själv för att genomföra egna undersökningar, kan begära fullmakt om myndighet nekar. Exempelvis advokater, journalister eller sådana som önskar att dom vore det, eller hade lyckats bli det, eller kanske kommer lyckas bli det. Förhoppningsvis att på vägen dit lyckats undvika att bli allt för störd av det klientel jag diskuterar ovan.
Vill åter förklara att jag kommer lägga ut fler rättshandlingar, journaler och RPU (rättspsykiatrisk undersökning). Kan komma ta viss tid. Tar det för lång tid, skulle det utifrån min erfarenhet kunna bero på att några poliser tillsammans med en läkare snabbt börjar spotta ut sig ord om bedömning och psykos, därefter blir man kidnappad. Det heter ju i lagens mening omhändertagen tror jag, men det är ju inte i lagens mening någon tänkande människa kan förstå detta utifrån. Och det finns egentligen inget sätt att bli förvarnad på, om ingen från ovan eller på jorden informerar. Något jag endera, tyvärr aldrig blivit (förutom vid enda telefonsamtalet med målsägande, läs i inlägg K, målsägande, älskade målsägande för några dagar sen). Känslan inför den gången jag blev kidnappad var tyvärr lugn, då jag i förtroende hade ett bra samtal med socialtjänsten om att min tillfälliga bostad hade ordnat sig.
