En fråga som ofta återkom på rättspsyk att du har väl inte fortfarande kontakt med K (målsägande). Många år efter att både kontaktförbud odh hon försvunnit. Man kan fundera på vilken tanke de ville väcka med det. Jag har varit tydlig sedan tingsrättsförhandlingen där jag fick min dom att jag respekterar hennes vilja. Det har rättspsykiatrin så att säga inte reagerat på överhuvudtaget i deras författande till förvaltningsrätten, vilket var det huvudsakliga sätt dom förde fram sin inställning till hur (sjuk) jag var och hur min "vård" borde bedrivas. Det var tillvägagångssättet som kontaktförbundet tillkom, samt rättspsykiatrins och rättsstat övergrepp som jag försökte bekämpa och försvara mig mot och anklaga dom för. Jag försökte då förstå den hysteriska myndighets apparaten, som redan från början försökte mosa ner mig fullständigt, och jag började allt mer oroa mig och fundera hur det inte kan vara rimligt utifrån K målsägandes intresse, eller någon annans för den delen.
Dvs när jag plötsligt blev av med bostad efter omfattande lögner från bostadsbolaget, hur jag därefter under lång tid inte fick tak över huvudet, hur jag därefter plötsligt blev intagen på en rättspsykiatrisk klinik och omgående bältad (trots att jag bevisligen varit lugn på både häkte och bältesrum sedan flera dagar tillbaka). Allt detta kunde omöjligtvis inte isoleras från tankar på den person jag från början sökt men inte fått tag på. Att då återkommande fråga om jag hade tankar på K eller som senare om jag hade kontakt med K Målsägande, kan ju ses som ytterligare ett sätt att psyka en människa, som ju oavsett början av historien inte kommer att ha direkt mindre tankar på den personen, eftersom det skapade en utsatthet jag oftast inte själv kan greppa samtidigt som jag inte haft en ond tanke om personen jag försökt nå.
