Under 12 år så har tanken om att sanningen en gång ska komma fram, och något svar överhuvudtaget på att den s.k. "vården" ägt rum inom rättspsykiatrin i Stockholm gjort att jag på något sätt överlevt. Domen som ledde mig dit var en dom (som handlade om kontaktförbud utan hot eller våld och skulle gett någon månads fängelse). Under nära 2 år så kämpade jag även på remiterande mottagning efter rättspsykiatrin om ett svar vad som föranlett diagnos och bedömning om allvarlig psykiatrisk problematik. Fortsatt så blev det huvudet ner, undvikande, och inga svar alls. Det är omöjligt att förstå någon god intention i den behandlingen, och vem som helst borde inse att tanken på att få någon form av svar omöjligen kan släppas efter 10 års frihetsberövande och negligering av sanning...
...Kommer redovis ytterliggare dokument snart för att undvika upprepning av att låtsas som ingenting.
