K (Målsägande)

En fråga som ofta återkom på rättspsyk att du har väl inte fortfarande kontakt med K (målsägande). Många år efter att både  kontaktförbud odh hon försvunnit. Man kan fundera på vilken tanke de ville väcka med det. Jag har varit tydlig sedan tingsrättsförhandlingen där jag fick min dom att jag respekterar hennes vilja. Det har rättspsykiatrin så att säga inte reagerat på överhuvudtaget i deras författande till förvaltningsrätten, vilket var det huvudsakliga sätt dom förde fram sin inställning till hur (sjuk) jag var och hur min "vård" borde bedrivas. Det var tillvägagångssättet som kontaktförbundet tillkom, samt rättspsykiatrins och rättsstat övergrepp som jag försökte bekämpa och försvara mig mot och anklaga dom för. Jag försökte då förstå den hysteriska myndighets apparaten, som redan från början försökte mosa ner mig fullständigt,  och jag började allt mer oroa mig och fundera hur det inte kan vara rimligt utifrån K målsägandes intresse, eller någon annans för den delen.

Dvs när jag plötsligt blev av med bostad efter omfattande lögner från bostadsbolaget, hur jag därefter under lång tid inte fick tak över huvudet, hur jag därefter plötsligt blev intagen på en rättspsykiatrisk klinik och omgående bältad (trots att jag bevisligen varit lugn på både häkte och bältesrum sedan flera dagar tillbaka). Allt detta kunde omöjligtvis inte isoleras från tankar på den person jag från början sökt men inte fått tag på. Att då återkommande fråga om jag hade tankar på K eller som senare om jag hade  kontakt med K Målsägande, kan ju ses som ytterligare ett sätt att psyka en människa, som ju oavsett början av historien inte kommer att ha direkt mindre tankar på den personen, eftersom det skapade en utsatthet jag oftast inte själv kan greppa samtidigt som jag inte haft en ond tanke om personen jag försökt nå.

12 Års Väntan

Under 12 år så har tanken om att sanningen en gång ska komma fram, och något svar överhuvudtaget på att den s.k. "vården" ägt rum inom rättspsykiatrin i Stockholm gjort att jag på något sätt överlevt. Domen som ledde mig dit var en dom (som handlade om kontaktförbud utan hot eller våld och skulle gett någon månads fängelse). Under nära 2 år så kämpade jag även på remiterande mottagning efter rättspsykiatrin om ett svar vad som föranlett diagnos och bedömning om allvarlig psykiatrisk problematik. Fortsatt så blev det huvudet ner, undvikande, och inga svar alls. Det är omöjligt att förstå någon god intention i den behandlingen, och vem som helst borde inse att tanken på att få någon form av svar omöjligen kan släppas efter 10 års frihetsberövande och negligering av  sanning...

 

...Kommer redovis ytterliggare dokument snart för att undvika upprepning av att låtsas som ingenting.

Utskrivning 2024

Här kommer den utskrivande domen från rättspsykiatrin plus den ansökan om att vården ska upphöra som läkaren ansöker om. Även ett dokument om korrigering om missbruk tillkommer som annars missförstås av de flesta, speciellt av de som har varit I behov av recept på centralstimulerande preparat (även om korrigering innehåller en rad fel jag för närvarande inte har tid att kommentera).

Dessa ansökninar måste ske varje halvår, oavesett om ansökan hanterar upphörande av vård, eller fortsatt vård. Innehållet I de förvaltningsmål som hanterat mitt fall har dock mestadels innehållet kopierade upprepning, och självklart förändras några rader när en läkare inte anser det möjligt att försvara vården längre. I princip så tar deras insikter minst 2 år på sig innan det klarnar, med tanke på att mående/tillstånd hos patienten enbart handlar om att man ska nå målet att komma ut. Samma läkare har jag dock max haft under 1 år. Den informationen om minst 2 år frihetsberövad, får man av personal från början. Utslussningen I sig innebär den förändring för mående, det innebär att inse att man snart ska slippa förnedringen.

  

Uppsala FR 3462-24 Aktbil 1, Anmälan (läkares ansökan om upphörande av vård).pdf

 

Uppsala FR 3462-24 Aktbil 17, senare korrigering av uppgift om missbruk.pdf

 

Uppsala FR 3462-24 Dom 2024-06-13.pdf

Journaler från bältning och häktesjournaler

Trots att jag inte gjort ett väsen av mig på flera dagar på Kronobergshäktet (speciellt efter misshandeln där) så överfördes jag plötsligt till Helix rättspsykiatri i Huddinge. Redan på vägen dit blev man naturligtvis rädd för orsaken som ingen tydligen visste. (transportvakterna sade att det förmodligen var en utredning, men det var inte fallet). Istället möttes jag av ett sterilt rum med en bältessäng där jag länge satt tyst och väntade som för en vilja göra en skrämd. Efter att en flock personer kom in I rummet, varav den som kom att påstå sig vara läkare meddelade att jag var I behov av medicin, så protesterade jag mot det på det mest behärskade sätt en människa kan göra, genom att bla försöka få svar kring anledning och vad I nuet den grundade sig på.

Min första protest mot tvångsvård började vid just detta tillfälle, mitt första
möte med psykiatri överhuvudtaget, och gällde en behärskad invändning, givet situationenmot att bli tvångsmedicinerad. Att jag inte gjort ett väsen av mig på flera dygn och plötsligt befann mig i denna känslomässigt kalla miljö, både personal och interiört gjorde mig naturligtvis rädd. I detta läge så fann jag naturligtvis ingen annan möjlighet än att försöka få svar och samtidigt tro att ansvariga skulle inse misstaget att jag överhuvudtaget befann mig där. Journalerna stödjer i stora drag min berättelse. Det finns ingenting i journalerna som stödjer en lagenlig bältning. Alltså att jag skulle utgjort en omedelbar fara för mig själv eller annan.

I princip kan man säga att motsatsen till det förelåg. Journalerna incinuerar någon slags subjektiv uppfattning om "underliggande aggresivitet". Kanske har dom någonstans underfattat situationen de satt mig i, och tyvärr inte gjort mig aggresiv, men kan anta att jag egentligen är rädd men inte vågar visa det. Då är ju ett antagande om "underliggande aggresivitet" en förståelig position att inta för den som vill genomföra övergreppet och nästan kunna komma undan med det..

Läs journalerna från mitt första möte med psykiatri och denna bältning här (Rättspsyk journal inledande bältning (december 2013) - MED KOMMENTAR AV PATIENT.pdf), här följer journalerna från kriminalvården som visar på det jag sagt vad som hände strax innan (Kriminalvårdendagantecknigar från 2013-MED KOMMENTAR AV PATIENT.pdf). Båda innehåller mina kommentarer I marginalerna. Båda dessa dokument har bifogats till ärendet I patientnämnden men av något oförståelig anledning har de inte följt med i klagomålet utan uppges nu skickas först när mitt svar på rättspsykiatrins yttrande skickas in.

Och vad för insikter har rättspsykiatrin själva om anledningen till 10 års övergrepp

Jag var rätt stressad på flykt från helvetet på Löwenströmska när jag började skriva på denna blogg. All anledning att vara förbannad, och därför något kanske det första inlägget var innehöll lite av en  underdrift om att ingen skulle höja på ogonbrynen för vad jag gjort, någon skulle möjligtvis höja lite på ögonbrynen. Det är ett påstående som förvisso kan utvecklas om man vet vad jag under tiden var utsatt för från de som påstått så oerhört mycket, om ingenting relevant,  för att misshandla, tvångsvårda och plåga mig under väldigt lång tid utan en enda relevant förklaring under 12 års tid. Man kan ifrågasätta om de som tagit sig makten att bedöma mig vara i behov tvångsvård o  frihetsberövande, haft utbildning över grundskole nivå. De kan I alla fall inget om utredningsmetodik, eller när det finns behov att överhuvdtaget inleda utredning om allvarlig psykiatrisk problematik.

Jag hade under en längre tid (år före händelserna) haft ett ärende hos LÖF som blev ett domstolsärende angående negligering av faktiska somatiska besvär inom region stockholm, Efter det blev jag av med bostad, hade sällan pengar och var beroende av andra (min hemkommun struntade I mina rättigheter under de första 3 månaderna, följande 3-6 månader var också mer eller mindre kaotiska gällande bostad). Att jag sökte människor för att få en stakare röst och trygghet gav oro eftersom svaren även där var svåra att nå. Efter den inledande oprovocerade bältningen (mitt första möte med psykiatri/rättspsykiatri där bältningen enbart var ett svar på att jag behärskat försökte ifrågasätta deras bedömning att jag behövde deras injektioner) så kan förvirringen blivit stor kring alla som kände till något om det. Kanske trodde någon till slut att jag var farlig, vilket på olika oförståeliga sätt incinuerats i journaler av bedömare för att få anledning till att fortsätta sin omotiverade och grymma behandling.

Detta (länk) är mitt nuvarande klagomål mot rättspsykiatri vården I Stockholm till patientnämnden I saken som inlämnade 10 juni.

Och det svar jag fått från rättspsykiatrin är dessa rader (yttrande1+ yttrande2). Efter att rättspsykiatrin spenderat långt över 15 miljoner på att skada mig under ca 10 år, (innefattar dock enbart slutenvård/inlåst, då kostnad för slutenvård per dag och patient är ca 6000-9000kr). Påföljden vad gäller frihetsberövande skulle kunna motsvara ett straff för en mördare. I princip alla föredrar dock fängelse, istället för fysisk kränkning och icke tidsbestämt straff, vilket innebär en form av gisslansituation där man själv ska förhandla sig ut ur en läkare abnorma fantasi om att ha någon form av rätt att bestäma om klienten, utan att medicinsk misstanke någonsin konkretiserats. Efter att rättsspsykiatrin skickat ovanstående svar finns ingen trovärdighet att de undersökt någonting om saken. Att författa dessa svar får man anta tagit mindre än 3 timmar. Och således kostat under en 1 promille av kostnad att bedriva sin tidigare verksamhet mot mig. Man vet inte vad för material de tittat på, de har inte svarat på frågorna och de har undvikit de värsta övergreppen.

Random Acess Memories

Lyssnar åter ofta på Random Acess Memories av Daft Punk från 2013, en av de bästa plattorna (någonsin?). Lyssnade mycket på den strax före rättspsyk påbörjade sin destruktiva behandling. 

Fri från rättspsyk sedan 2024

 Jag är numera helt fri från rättspsyk sedan 2024.

Hopp

 Det blir inte så mycket skrivet på den här bloggen. Den mesta tiden går åt till att överleva vardagen där jag befinner mig på knappa medel, åter utomlands efter viss tids vistelse i Sverige. Jag anser det också vara ganska jobbigt att sätta sig med mobilen och börja skriva. Jag har fortfarande inte lyckats få tag på någon dator nämligen - sedan min blev stulen vid en tågstation i en större stad. Har inte råd att skaffa någon nu.

Svårt att få något gjort överhuvudtaget faktiskt. Jag har varit tvungen att snåla med medicin mot min översömnighet då jag inte har nya recept. Sedan känns det som att man befinner sig mitt framför avgrunden där allt kanske tar slut snart. Ändå mår jag bättre, känner mig friare, än jag någonsin gjorde då jag befann mig under rättspsykiatriskt omhändertagande. Åtminstone vad gäller den period då jag inte hade någon förhoppning längre om att få slippa rättspsykiatrins plågor helt, utan förhinder på vägen.

Men i ärlighetens namn har jag inte haft någon glädje i mitt liv sedan psykiatrin tog sitt grepp om mig 2013. Som bäst har jag lyckats leva på hoppet. Hoppet om att få bli fri och hitta ett ställe där man kan kan få värdighet igen. Ett ställe där jag kan få ett nytt liv utan grymhet. På något underligt sätt har det hoppet kommit tillbaka. Låter kanske märkligt. Sannolikheten att lyckas är väl inte speciellt stor. Kanske är det att trycket från rättspsykiatrin har släppt och jag finner ro i vad som helst. Även i att helt slippa livet på jorden. Det är sorgligt men kanske var det rättspsykiatrins plan.

Än så länge fortsätter jag ändå att få en bredare allmänhet att bli medveten om rättspsykiatrins onda gärningar mot människor som har begått små misstag som få människor skulle höja på ögonbrynen för. Hur grova brottslingar behandlas av rättspsykiatrin har jag ingen anning om eftersom jag förmodligen aldrig träffat på någon. Men rättspsykiatrins ondska drivs av något annat än deras offers brottsliga gärningar. Vad det är för något vet jag inte. Något som har med sanning att göra är det definitivt inte.

NÅD

Sedan en tid tillbaka sätter jag förhoppning till regeringen och deras möjlighet att ge nåd. Jag skriver på en nåde ansökan i detta nu. Nåd ges bland annat om en straffpåföljd får orimliga konsekvenser. Hur som helst är frihet nu och för alltid från rättspsykiatrin den enda möjliga framtiden för min tid på jorden.

Eventuellt lägger jag ut en länk här på bloggen när nåde ansökan börjar bli klar så ni får kommentera vad som kan förbättras.

Förlåter Målsägande

Jag vill klargöra att jag förlåter K målsägande. Det kan inte vara hennes fel att det blivit så här. Läs hela historien för att förstå vilka som bär ansvaret för de hänsynslösa gärningarna.  (Detta inlägg skrevs då jag försökte ta mitt liv (enda gången jag gjort det), då jag inte såg någon utväg från rättspsykiatrin och ville på något sätt undvika om någon skulle tro att jag hade klandrat målsägande.

Saningen Om Hur Psykiatrin Plågade All Livs Vilja Ur Mig (Blogg startad ursprungligen 2019 på psykiatrinsoffer.blogg.se)

Denna blog kommer behandla den plåga jag utsatts för av psykiatrin i Stockholms landsting utan att vara psykiskt sjuk. (Länkarna i detta inlägg är inte tillgängliga längre, flera finns med vissa tillägg och kanske görs tillgängliga snart igen/2026-08-23).

Utan att jag begått någon anmärkningsvärd handling eller någonting skett som tyder på psykisk problematik har jag blivit tvångsbehandlad i nästan 6 års tid varav 3 år inlåst.  Det är sanningen bevisad om psykiatrins illvilja mot mig. Anledningarna psykiatrikerna hänvisar till är aldrig sanna utan är enbart till för att möjliggöra deras övergrepp. Den som vill får i denna länk möjlighet att läsa alla journaler och utredningar som gjorts samt hela min berättelse. Det finns dessutom kommentarer till dokumentationen i separata dokument.

Psykologutredningen kommenteras inom pdf-formatet inne i dokumentet. När du läser det här är det inte säkert att jag är i livet längre. Jag befinner mig nämligen på flykt från att vara inlåst på sjukhus och har inte pengar till att göra det så länge till. Jag kommer föredra att ta mitt liv före att någonsin hamna under deras förnedrande terror igen.

Det som möjliggjort det omfattande tvånget mot mig är att jag blivit dömd till rättspsykiatrisk vård. Brottet värderas till fängelse i någon vecka och består av att jag försökte nå en tjej som jag inte fick tag på. Istället för att få ett svar fick jag ett kontaktförbud mot henne. Mina gärningar avsåg aldrig att skapa bekymmer eller skada någon. Jag var aldrig i kontakt med målsägande. Men bl.a. p.g.a. av att jag ville få klarhet i varför jag hade fått ett kontaktförbud överhuvudtaget så försökte jag nå målsägande upprepade gånger varför brottsrubriceringen ”olaga förföljelse” kom att användas. Upprepade överträdande av kontaktförbud ger nämligen den rubriceringen och det räcker med att man försöker nå personen i fråga, den tar inte hänsyn till om man haft kontakt.

Kontaktförbudet saknar laglig grund då det är motiverat av en lögn om att målsägande avvisat mig. Att vi inte haft kontakt med varandra då kontaktförbudet utfärdades är dock klarlagt i senare rättegång. Trots denna falska grund så dömdes jag för ”olaga förföljelse” utan att befunnit mig i strid mot målsägande på något sätt. Jag har naturligtvis ingen historik av någon våldsamhet. Jag har inget brottsligt förflutet i övrigt. Kvinnan jag sökte jobbade hos polisen och senare på försvarsdepartementet vilket kan ha bidragit till att hon favoriserats hos beslutande myndigheter. Hennes arbetsplats och det faktum att jag stämt Stockholms landsting på grund av försenad diagnos i en sömnsjukdom är det som kan förklara att jag blivit behandlad på ett totalt hänsynslöst sätt. Ni får själva avgöra.

Utöver inlåsning har jag under 5 års tid blivit tvångsmedicinerad med allvarliga biverkningar till följd. Medicinen hämmar alla känslor och förmågan att försvara sina egna intressen. Det finns egentligen inte mycket kvar av mig själv som jag var för 6 år sedan då jag mådde bra. Utöver det har jag dessutom blivit bältad vilket var den värsta erfarenhet av misshandel jag har varit med om i mitt liv. Bältningen var mitt första möte med psykiatri och inträffade helt oprovocerat. Det var ingenting annat än tortyr utförd på olaglig grund. Journalerna från händelsen finns bland dokumentationen. Sanningen om det inträffade finns i berättelsen på denna länk.

Det som bidrog till den avgörande droppen som fick mig att ta det senare steget att rymma och eventuellt avsluta mitt liv (eftersom jag inte kommer ha råd att vara på rymmen så länge) var att sedan jag återintagits i slutenvård efter 2 års uppehåll i öppenvård, var jag på väg att ännu en gång komma ut igen. Då får jag plötsligt veta att läkaren har avslutat alla mina permissioner och att jag genast skall återkomma till sjukvårdsavdelningen. Då avvek jag och avser att aldrig någonsin komma tillbaka. Om jag kommer tillbaka vet jag inte hur länge till jag kommer få utstå förnedrande förvaring på en sjukhusavdelning. Vad jag fått höra av andra så var orsaken till beslutet att jag hade blivit upprörd då ett blodprov skulle tas för kontroll av alkoholförekomst. Sant är också att jag blev lätt irriterad till att ta ett blodprov eftersom jag precis skulle iväg på min permission och hade bråttom att komma iväg. Jag har dessutom aldrig i mitt liv haft några problem med alkohol och det är läkaren medveten om. Läkaren fick tydligen nys om detta via personalen och efter några timmars permission så avbröts den. Det ifrågasätts alltså inte att jag har avhållit mig från alkohol utan det är mitt ifrågasättande av maktutövningen som ligger till grund för beslutet.

Ett annat skäl att fly var att jag tidigare haft en förhoppning om att bli fri från rättspsykiatrin. Men den tron vacklade rejält när jag blev ”akut återintagen" till slutenvård (inlåst) från att ha haft öppenvård. Grunden för det akuta återintagandet är att jag ”agerat ut” (som det står i journalerna) genom att skicka mejl till läkaren och sakkunnig angående det stundande målet i förvaltningsrätten. Alltså inte att det var något fel i det jag skrivit men att jag hade skrivit överhuvudtaget i ett försök att försvara mina intressen som av systemet inte får existera. Jag skall helt enkelt inte få ha något intresse av mitt eget liv. Vid en tidigare förvaltningsrätt där jag hade inlämnat mitt skriftliga yttrande till domstolen så har läkaren också hävdat att ”långa skrivelser tyder på försämring i mitt sjukdomstillstånd”. Det krävs dock längre skrivelser för att visa på alla lögner som läkarna hänvisar till för att försvara den så kallade vården.

 

Läs hela historien i pdf filen på följande länk. (Dokumentet skrevs huvudsakligen sommaren 2018 men uppdaterades nyligen angående de senaste händelserna).

 

Under denna länk finns också dokumentation och mina kommentarer till lögnerna i zip-filerna.