Hopp

 Det blir inte så mycket skrivet på den här bloggen. Den mesta tiden går åt till att överleva vardagen där jag befinner mig på knappa medel, åter utomlands efter viss tids vistelse i Sverige. Jag anser det också vara ganska jobbigt att sätta sig med mobilen och börja skriva. Jag har fortfarande inte lyckats få tag på någon dator nämligen - sedan min blev stulen vid en tågstation i en större stad. Har inte råd att skaffa någon nu.

Svårt att få något gjort överhuvudtaget faktiskt. Jag har varit tvungen att snåla med medicin mot min översömnighet då jag inte har nya recept. Sedan känns det som att man befinner sig mitt framför avgrunden där allt kanske tar slut snart. Ändå mår jag bättre, känner mig friare, än jag någonsin gjorde då jag befann mig under rättspsykiatriskt omhändertagande. Åtminstone vad gäller den period då jag inte hade någon förhoppning längre om att få slippa rättspsykiatrins plågor helt, utan förhinder på vägen.

Men i ärlighetens namn har jag inte haft någon glädje i mitt liv sedan psykiatrin tog sitt grepp om mig 2013. Som bäst har jag lyckats leva på hoppet. Hoppet om att få bli fri och hitta ett ställe där man kan kan få värdighet igen. Ett ställe där jag kan få ett nytt liv utan grymhet. På något underligt sätt har det hoppet kommit tillbaka. Låter kanske märkligt. Sannolikheten att lyckas är väl inte speciellt stor. Kanske är det att trycket från rättspsykiatrin har släppt och jag finner ro i vad som helst. Även i att helt slippa livet på jorden. Det är sorgligt men kanske var det rättspsykiatrins plan.

Än så länge fortsätter jag ändå att få en bredare allmänhet att bli medveten om rättspsykiatrins onda gärningar mot människor som har begått små misstag som få människor skulle höja på ögonbrynen för. Hur grova brottslingar behandlas av rättspsykiatrin har jag ingen anning om eftersom jag förmodligen aldrig träffat på någon. Men rättspsykiatrins ondska drivs av något annat än deras offers brottsliga gärningar. Vad det är för något vet jag inte. Något som har med sanning att göra är det definitivt inte.

NÅD

Sedan en tid tillbaka sätter jag förhoppning till regeringen och deras möjlighet att ge nåd. Jag skriver på en nåde ansökan i detta nu. Nåd ges bland annat om en straffpåföljd får orimliga konsekvenser. Hur som helst är frihet nu och för alltid från rättspsykiatrin den enda möjliga framtiden för min tid på jorden.

Eventuellt lägger jag ut en länk här på bloggen när nåde ansökan börjar bli klar så ni får kommentera vad som kan förbättras.

Förlåter Målsägande

Jag vill klargöra att jag förlåter K målsägande. Det kan inte vara hennes fel att det blivit så här. Läs hela historien för att förstå vilka som bär ansvaret för de hänsynslösa gärningarna.  (Detta inlägg skrevs då jag försökte ta mitt liv (enda gången jag gjort det), då jag inte såg någon utväg från rättspsykiatrin och ville på något sätt undvika om någon skulle tro att jag hade klandrat målsägande.

Saningen Om Hur Psykiatrin Plågade All Livs Vilja Ur Mig (Blogg startad ursprungligen 2019 på psykiatrinsoffer.blogg.se)

Denna blog kommer behandla den plåga jag utsatts för av psykiatrin i Stockholms landsting utan att vara psykiskt sjuk. (Länkarna i detta inlägg är inte tillgängliga längre, flera finns med vissa tillägg och kanske görs tillgängliga snart igen/2026-08-23).

Utan att jag begått någon anmärkningsvärd handling eller någonting skett som tyder på psykisk problematik har jag blivit tvångsbehandlad i nästan 6 års tid varav 3 år inlåst.  Det är sanningen bevisad om psykiatrins illvilja mot mig. Anledningarna psykiatrikerna hänvisar till är aldrig sanna utan är enbart till för att möjliggöra deras övergrepp. Den som vill får i denna länk möjlighet att läsa alla journaler och utredningar som gjorts samt hela min berättelse. Det finns dessutom kommentarer till dokumentationen i separata dokument.

Psykologutredningen kommenteras inom pdf-formatet inne i dokumentet. När du läser det här är det inte säkert att jag är i livet längre. Jag befinner mig nämligen på flykt från att vara inlåst på sjukhus och har inte pengar till att göra det så länge till. Jag kommer föredra att ta mitt liv före att någonsin hamna under deras förnedrande terror igen.

Det som möjliggjort det omfattande tvånget mot mig är att jag blivit dömd till rättspsykiatrisk vård. Brottet värderas till fängelse i någon vecka och består av att jag försökte nå en tjej som jag inte fick tag på. Istället för att få ett svar fick jag ett kontaktförbud mot henne. Mina gärningar avsåg aldrig att skapa bekymmer eller skada någon. Jag var aldrig i kontakt med målsägande. Men bl.a. p.g.a. av att jag ville få klarhet i varför jag hade fått ett kontaktförbud överhuvudtaget så försökte jag nå målsägande upprepade gånger varför brottsrubriceringen ”olaga förföljelse” kom att användas. Upprepade överträdande av kontaktförbud ger nämligen den rubriceringen och det räcker med att man försöker nå personen i fråga, den tar inte hänsyn till om man haft kontakt.

Kontaktförbudet saknar laglig grund då det är motiverat av en lögn om att målsägande avvisat mig. Att vi inte haft kontakt med varandra då kontaktförbudet utfärdades är dock klarlagt i senare rättegång. Trots denna falska grund så dömdes jag för ”olaga förföljelse” utan att befunnit mig i strid mot målsägande på något sätt. Jag har naturligtvis ingen historik av någon våldsamhet. Jag har inget brottsligt förflutet i övrigt. Kvinnan jag sökte jobbade hos polisen och senare på försvarsdepartementet vilket kan ha bidragit till att hon favoriserats hos beslutande myndigheter. Hennes arbetsplats och det faktum att jag stämt Stockholms landsting på grund av försenad diagnos i en sömnsjukdom är det som kan förklara att jag blivit behandlad på ett totalt hänsynslöst sätt. Ni får själva avgöra.

Utöver inlåsning har jag under 5 års tid blivit tvångsmedicinerad med allvarliga biverkningar till följd. Medicinen hämmar alla känslor och förmågan att försvara sina egna intressen. Det finns egentligen inte mycket kvar av mig själv som jag var för 6 år sedan då jag mådde bra. Utöver det har jag dessutom blivit bältad vilket var den värsta erfarenhet av misshandel jag har varit med om i mitt liv. Bältningen var mitt första möte med psykiatri och inträffade helt oprovocerat. Det var ingenting annat än tortyr utförd på olaglig grund. Journalerna från händelsen finns bland dokumentationen. Sanningen om det inträffade finns i berättelsen på denna länk.

Det som bidrog till den avgörande droppen som fick mig att ta det senare steget att rymma och eventuellt avsluta mitt liv (eftersom jag inte kommer ha råd att vara på rymmen så länge) var att sedan jag återintagits i slutenvård efter 2 års uppehåll i öppenvård, var jag på väg att ännu en gång komma ut igen. Då får jag plötsligt veta att läkaren har avslutat alla mina permissioner och att jag genast skall återkomma till sjukvårdsavdelningen. Då avvek jag och avser att aldrig någonsin komma tillbaka. Om jag kommer tillbaka vet jag inte hur länge till jag kommer få utstå förnedrande förvaring på en sjukhusavdelning. Vad jag fått höra av andra så var orsaken till beslutet att jag hade blivit upprörd då ett blodprov skulle tas för kontroll av alkoholförekomst. Sant är också att jag blev lätt irriterad till att ta ett blodprov eftersom jag precis skulle iväg på min permission och hade bråttom att komma iväg. Jag har dessutom aldrig i mitt liv haft några problem med alkohol och det är läkaren medveten om. Läkaren fick tydligen nys om detta via personalen och efter några timmars permission så avbröts den. Det ifrågasätts alltså inte att jag har avhållit mig från alkohol utan det är mitt ifrågasättande av maktutövningen som ligger till grund för beslutet.

Ett annat skäl att fly var att jag tidigare haft en förhoppning om att bli fri från rättspsykiatrin. Men den tron vacklade rejält när jag blev ”akut återintagen" till slutenvård (inlåst) från att ha haft öppenvård. Grunden för det akuta återintagandet är att jag ”agerat ut” (som det står i journalerna) genom att skicka mejl till läkaren och sakkunnig angående det stundande målet i förvaltningsrätten. Alltså inte att det var något fel i det jag skrivit men att jag hade skrivit överhuvudtaget i ett försök att försvara mina intressen som av systemet inte får existera. Jag skall helt enkelt inte få ha något intresse av mitt eget liv. Vid en tidigare förvaltningsrätt där jag hade inlämnat mitt skriftliga yttrande till domstolen så har läkaren också hävdat att ”långa skrivelser tyder på försämring i mitt sjukdomstillstånd”. Det krävs dock längre skrivelser för att visa på alla lögner som läkarna hänvisar till för att försvara den så kallade vården.

 

Läs hela historien i pdf filen på följande länk. (Dokumentet skrevs huvudsakligen sommaren 2018 men uppdaterades nyligen angående de senaste händelserna).

 

Under denna länk finns också dokumentation och mina kommentarer till lögnerna i zip-filerna.